Vi tränare pratar ofta om vikten av att alltid göra sitt bästa på varje pass. "Hellre kvalitet än kvantitet". "Varje slag vi slår ska vara med fokus". "Kämpa hela tiden". Osv osv. Jag själv är likadan - tror stenhårt på att varje pass och varje slag är extremt viktigt att göra sitt yttersta på för att nå högsta nivån, eller för den skull för att ta nästa kliv i sin uteckling oavsett var man är idag. 

Det är därför fascinerande när man ser oerhört bra spelare som är så extremt dåliga på träning. I slutet av sommaren var jag på en turnering i Portugal och såg en spelare som idag är rankad runt 150 i världen göra otroligt dåliga träningspass. Oinspirerad, loj, energilös, ofokuserad. Dag ut och dag in. Nu är jag i Serbien och såg idag en spelare tillhörande akademin här som är riktigt högt rankad också knappt ta ett steg på sin träning. Fascinerande. Bra tennisspelare, men så dåliga träningspass så man kan knappt tro att det är sant.

 

Och då har vi bara pratat om spelarna. Att som tränare stå där och mata bollar till en spelare som absolut inte gör ett splitstep på hela träningen. Antingen är det genier vi pratar om som vet när man ska ta diskussionen och fighten och inte, eller så är det såna mesar som inte vågar med risk för sitt jobb, att man skäms å deras vägnar. Vilket som - fascinerande.